Under workshopen testade vi på olika övningar som man kunde genomföra i barngrupp. Grundstenarna i musik är puls, takt och rytm och Lindahl¹ beskrev grundstenarna som ett hus där pulsen är grunden och väggarna, takten är de olika rummen och rytmen är möblerna som man kunde flytta runt.

I workshopen blandades teori med praktik genom att vi bland annat fick en genomgång i hur notsystemet är uppbyggt och hur man läser av noter. Med färgat papper klippt i remsor fick vi se enkla exempel på hur man kunde göra musikteori tydligt för barn. Syftet är att barnen ska få känna på att själva skapa egna rytmer vilket vi studenter självklart fick prova på. Vidare kunde man lägga ihop noterna för att se hur många delar som krävdes för att det skulle bli en helnot.

 

Vi testade även på olika takt-övningar där varje person skulle göra en klapp med händerna, klapp på knäna eller huka sig. Då gällde det att ha koll på i vilken ordning rörelserna kom i och att räkna med i takten (vi använde oss av fyrtakt - 1,2,3,4).

Utöver övningarna som berörde de teoretiska fick vi även dansa med sjalar. Lindahl förklarade att sjalen kunde användas som en förlängd arm och att det kunde kännas lättare att våga röra sig och man hade något som flöt med och såg vackert ut och som följde ens rörelser väl.

Under den andra workshopen började vi med en övning där vi stretchade. Istället för att enbart säga att barnen ska sträcka händerna mot taket eller luften kan man låtsas att man ska plocka äpplen ur ett träd. När vi var uppvärmda fick vi en kort genomgång av vad vi gick igenom under första workshopen.

Vi testade på olika instrument och det blev ungefär samma reaktion hos de vuxna deltagarna som man ofta ser hos barn som får ett instrument i handen. Det började låta direkt och Karin fick be att alla lade sina instrument framför sig. Hon lyfte att det är viktigt att ha tydliga regler när man ska arbeta med instrument eftersom det lätt spårar ur.² Hon föreslog även att det kunde vara en bra idé att ha fler instrument än antal barn eftersom det då kommer att finnas en valmöjlighet för det sista barnet som ska ta ett instrument. Det finns även ett värde i att använda instrumenten ofta eftersom det barnen då lär sig vad som gäller kring instrumenten och att barnen får lära sig att de får spela alla instrument. Jag tänker att pedagogen får hålla koll på vilka instrument som ofta blir valt först och se till att alla barn får möjlighet att någon gång få testa.

I förskoleverksamhet är det inte ovanligt att pedagogerna använder sig av sångsamlingar för att bryta av den fria leken och skapa övergångar till andra aktiviteter. Kultti (2012) beskriver att sång och musik användes i förskolan för att skapa gemenskap. Sångstunden kan även bidra till interaktion och skapa samtal. Genom att exempelvis sjunga namnsånger blir det tydligt vilka barn som är närvarande och varje barn blir sett av pedagogen. Sedan finns det även sånger om väder, färger, djur, dagarna, månaderna och så vidare. I sången kan man få med många delar ur läroplanen exempelvis språket där ett av målen handlar om att förskollärare ska ansvara för att varje barn utvecklar sitt ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord (Skolverket 2016).

Kultti (2012) menar att musik är en stor del av kulturer och är smidigt att använda sig av för att belysa barnens kulturella etniciteter. I Lpfö98 (rev.2016, s.9) framgår att förskollärare ska sträva efter att barnen känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer.

Calissendorff (2012, s.106) problematiserar pedagogers kunskaper i musik. Hon menar att det finns en trend att pedagogen måste vara expert på musik och att det lett till att många pedagoger känner sig osäkra. Det har i sin tur lett till färre sång- och musikaktiviteter med barnen. Författaren tar upp att undersökningar visar att det som är relevant för små barn är att pedagogen är snäll. Det är ett större fokus på personligheten snarare än kunskapen personer besitter.

Frågor jag funderat kring kopplat till musik:

Hur bemöter man pedagoger som anser att det låter för mycket när barnen spelar på instrument och därför avstår från att ta fram instrumenten till barnen?
Jag tänker att barnen måste få möjlighet att prova på olika saker och att det är pedagogens uppgift att se till att barnen lyssnar och förstår vad som förväntas av dem. Om det handlar om en helt ny situation som pedagogerna aldrig testat med barnen kan det vara en god idé att ta ut en mindre grupp barn och börja med att visa instrumenten och låta barnen prova på att spela på dem.

Förskolemiljöer kan vara högljudda och då behöver pedagogerna arbeta för att minska ljudnivån genom att till exempel använda ljuddämpande tekniker såsom att ha mattor på golven, gardiner som fångar upp ljudet och även takplattor som agerar dämpande. Jag har vid flera tillfällen sett att förskolor använder sig av tekniska ”öron” som med hjälp av färger visar om ljudnivån ligger på en bra respektive skadlig nivå.

”Instrumenten är dyra, därför vill vi inte att de ska ligga framme för de kan gå sönder”. Vad kan man göra istället?
Jag tror att kommunikation är a och o i de flesta fallen. Genom att vi pedagoger ger barnen tydliga direktiv om vad som gäller så kommer barnen att utveckla en förståelse för varför vi sätter gränser. Jag vill poängtera att det inte räcker med att enbart sätta regler, utan jag anser att det är viktigt att förklara varför vi har regler. Instrumenten är till viss del ömtåliga, men det finns ingen anledning att köpa in material till förskolan som inte ska användas. Vad man skulle kunna göra är att bygga egna instrument. På nätet finns många länkar till enkla instrumentbyggen och ofta med material som går att få tag på i naturen eller genom återanvändning. Får barnen göra sina egna instrument kanske de är mer rädda om dem eftersom barnen är stolta över sina alster.

Referenser

Calissendorff, Maria. (2012) Förskolebarn och instrumentspel. I Riddersporre, Bim och Söderman, Johan (red.). Musikvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur och Kultur, ss.105-117

Kultti, Anne. (2012). Flerspråkiga barn i förskolan: Villkor för deltagande och lärande. Göteborg: Göteborgs universitet, 2012. Tillgänglig: http://hdl.handle.net/2077/29219

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. uppl.] (2016). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442