Under den första bildworkshopen kom vi in till bildsalen och mötte ett långbord fyllt med olika papper, pennor, kritor, lös färg, fast färg, matvaror, aluminiumfolier, plast, kartong och så vidare. Vi kunde knappt bärga oss för att få sätta igång men först skulle vi få en teoretisk genomgång. Två vanliga begrepp inom bild är konkret och abstrakt. En bild som är konkret kan vara ett fotografi av en sak eller en person. Det framgår tydligt i bilden vad objektet föreställer. En abstrakt bild är motsatsen och består av strukturer av former, färger och linjer där kan man finna olika saker beroende på var man fokuserar blicken. ¹

Därefter fick vi i hemläxa att finna den optiska medelpunkten när vi tittar på tv. På olika nyhetsprogram är det inte ovanligt att nyhetsankaret sitter till antingen vänster eller höger av skärmen. På andra sidan skärmen placeras ofta en ruta med en bild om ämnet som det talas om i sändningen i höjd med personens ansikte. Det är medvetet eftersom ögonen automatiskt fokuserar på nyhetsankaret och kan samtidigt se bilden utan större ansträngning.

Den första uppgiften vi fick var att skapa ett eget mönster utifrån en del ur ett fotografi. Det konkreta blev i den utklippta rutan en abstrakt bild som vi skulle försöka återskapa genom att blanda olika material. Sedan kopierade vi bilderna och hade tolv rutor att arbeta med. Det var en utmaning att försöka skapa olika mönster och jag trodde först att jag skulle lyckas göra en eller möjligtvis två. Men när alla bilderna låg framför mig på golvet och jag vände och vred på dem insåg jag ganska snabbt hur enkelt och roligt det var att skapa nya mönster.

 

 

När vi gjort färdigt våra mönster fick vi gå loss genom att blanda material med varandra för att se vilka effekter det blev. Jag testade bland annat att blanda akvarell färger med mineralvatten. Det bildades bubblor på ytan vilket fick färgen att fördela sig i cirklar och det blev en cool effekt. Jag ställer mig dock frågande om det här arbetssättet fungerar i förskolan. Som pedagog måste jag vara medveten om barns olikheter. Vissa barn behöver tydliga riktlinjer och då kan man anpassa materialet så att barnen kan ta till sig materialet utan att det blir för många intryck på en och samma gång.

 

Min största utmaning under dagen var att arbeta abstrakt. Jag ritar mycket på min fritid och vill gärna att mina bilder ska vara tydliga för den som tittar på dem. Däremot tyckte jag att det var väldigt roligt att släppa mina egna krav och våga gå utanför min komfortzon.

Nästa moment var att göra en figur i papir mache. Vi hade tapetklister som vi blandade med en del vatten och sedan mixade vi i pappersremsor. När det blivit en slät och tjock massa tog vi ett tygstycke och började att krama ur överflödigt vatten ur massan. Om det är för mycket vatten går det inte att forma massan.

 

Dahlbeck och Persson (2010, s.191-192) beskriver estetik som en kunskapsform där man lär genom sinnena. Människor har använt sig av bland annat målningar och symboler för att förmedla kultur och kunskap. Genom att känna, smaka, lukta och lyssna tar vi in information och skapar nya erfarenheter som blir till lärdomar. Intrycken blir till uttryck och där kommer de estetiken in. Hur vi uttrycker oss är en spegling av våra erfarenheter och därför blir skapandet ett sätt att förstå sig själv. 

 

På förskolan skulle man kunna skapa abstrakt konst genom att ge barnen friheten att måla med händer och fingrar. Änggård (2006, s.46) beskriver att det finns en strävan hos barn att ”rita fint” och att det skulle kunna kopplas till den sociala konstruktionen där barndom definieras av barn i förhållande till vuxna. Kunskaper och förmågor är starkt kopplade till barnets ålder eftersom barn ofta blir påminda om att de är stora, vilket för många barn kan betyda att man är kunnig. Men att rita konkreta bilder som ska efterlikna något kräver att handens motorik är tillräckligt utvecklad samt att barnet behöver ha ett bildspråk och känna till hur material ska användas. Änggård lyfter att teckningen blir ett materiellt bevis på barnets kunskaper och när den beskådas av andra barn finns alltid en risk att den kritiseras.

Genom att använda sig av abstrakt konst och uppmuntra barnen att utforska med färgerna kanske barnen inte upplever samma press på att det ska se fint ut. Mina egna erfarenheter från VFU är att barnen ville att jag skulle rita åt dem eftersom jag ritar så fint.

I Lärolan för förskolan (Lpfö98, rev.2016, s.6) framgår att det ingår i förskolans uppdrag att uppmuntra barns nyfikenhet och intressen samt att barns vilja och lust att lära ska stimuleras. Vidare beskrivs att kunskap inte är ett entydigt begrepp utan kommer i olika former såsom förståelse och färdighet vilket kan kopplas till de estetiska ämnena där sinnena oftast står i fokus.

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. – Lpfö98 (rev.2016, s.7)

Vilka erfarenheter tar jag med mig efter workshoparna i bild? Jag är inte van vid att arbeta med material som inte är ämnat för i detta fallet bild. Det har varit en rolig och givande erfarenhet eftersom det utmanar mitt tänkande kring hur kreativitet fungerar. Jag är även väldigt konkret i mitt skapande och vill gärna att det jag ska skapa ska likna bilden jag skapat i mitt huvud. Därför har det varit en nyttig utmaning att åsidosätta mina tidigare erfarenheter och våga vara abstrakt.

Momentet med papir mache tyckte jag var särskilt roligt och jag tror att många barn uppskattar att arbeta med den här sortens material. Samtidigt finns det barn som inte gillar att ”kladda” och kan känna ett obehag över att känna på materialet. Det behöver pedagoger vara medvetna om så att pedagogen tänker på att erbjuda barn material och låter dem känna på det.

Det absolut roligaste delen av workshop 1 var att få använda material helt fritt. Vi blev uppmanade att testa material och verktyg som vanligtvis inte användes tillsammans. Men allt roligt material som vi fick tillgång i är nog få förunnat ute bland förskolorna. De olika materialen är ofta dyra vilket leder till att barnen sällan får lika fria händer att göra vad de vill med inköpt material. Istället skulle jag uppmana föräldrar att ta med material som egentligen skulle återvunnits såsom kartonger, gamla tyger, cd-skivor och träspill.

Jag tänker även att man skulle kunna sätta igång musik och lägga ut ett stort tygstycke som barnen ska måla på. Syftet skulle kunna vara att barnen ska försöka följa musiken och måla en känsla som barnen känner. Med en låt som har ett lugnt tempo kanske det blir snirkliga linjer medan en poplåt bildar galna mönster som speglar tempot och rytmen i sången. Sedan skulle man kanske kunna jämföra de olika bilderna och se om andra barn kan gissa vad man lyssnat på.

Med hjälp av bilderna kan jag gå tillbaka och titta på hur jag tänkte när bilderna togs. De kan även användas för att illustrera för andra hur man kan arbeta med okonventionella material för att väcka lust att skapa.

Jag anser att barn i största möjliga mån ska få chansen att få skapa helt fritt. Jag är medveten om att alla barn inte klarar av helt fria tyglar och att vissa barn vill ha någon form av stöd som en modell att följa. Men för de barnen kan man begränsa så att de kan skapa utifrån sin kunskapsnivå.

1Mats Andersson, Workshop Bild på Campus Varberg den 23 maj 2016.