VFU - Verksamhetsförlagd utbildning

Vecka 1

Under min första vecka lade jag stor fokus på att hitta min plats i arbetslaget. Redan första dagen fick jag ett eget bord vid lunchen som jag hade hand om. Efter middagen brukar de yngsta barnen få vila på madrasser medan de större barnen delas upp i två grupper. Den ena gruppen får jag ha hand om och då får barnen vara i ett allrum där de får välja någon aktivitet. Syftet är att barnen ska varva ner efter maten och få en stund för avkoppling. Efter cirka en halvtimma får de sedan röra sig fritt mellan rummen.

På tisdagen satt jag och min handledare och gick igenom uppgiften och planerade upp hur vi skulle lägga upp arbetet under de kommande veckorna. Vi kom överens om att jag skulle ha hand om en grupp med fyra barn som jag skulle göra min aktivitet med.

På förskolan har de en stor utegård som är uppdelad så att de olika avdelningarna kan besöka varandra. Det innebär också att de stora barnen måste ta hänsyn till de yngre barnen på småbarnsavdelningarna vilket de stora barnen ibland glömmer bort när de är inne i sin lek. Pedagogerna på småbarnsavdelningarna tycker att det är problematiskt och har föreslagit att vi ska ha lite trafikregler ute på gården och en pedagog har snickrat ihop två trafikskyltar. Pedagogerna på min avdelning tycker också att vi behöver något som påminner barnen om vikten av vara försiktig och då gjorde jag körkort tillsammans med barnen som vi använder när vi är ute. Syftet var att vi ska samtala med barnen om hur man ska göra när man är ute på gården, särskilt när man cyklar. Jag tänker att man även skulle kunna använda korten och samtala hur man är en bra kompis.

Under veckan har jag även hjälpt till att hålla i sångsamlingen som de försöker att ha varje dag nu eftersom de övar Luciasånger. Men det var på fredagen jag kände att jag verkligen hade lyckats nå fram till ett barn. Under veckan som gått hade barnet varit avståndstagande mot mig och jag fick förklarat att barnet inte känner sig trygg med nya människor. Självklart ska det respekteras och när ingen fanns i närheten för att trösta satte jag mig hos barnet och tröstade vilket resulterade i att barnet klättrade upp i min famn och kramade mig. Det gav mig en otrolig boost i min tro i att jag kommer att bli en bra förskollärare. På gott och ont följde barnet sedan efter mig resten av eftermiddagen och ville bli buren. Just då kände jag att jag ville vara tillgänglig för barnet eftersom barnet antagligen hade ett behov av att få vara nära.

 

Vecka 2

Efter den första veckan hade jag lyckats dra på min en förkylning vilket resulterade i att rösten försvann under tisdagskvällen. Dock hade jag hunnit göra en del av min planering vilket var att introducera det didaktiska materialet till barnen. Jag fick även möjligheten att få ha ansvaret över ett eget bord vid frukosten. På avdelningen är matborden uppdelade i olika rum så att det inte ska bli allt för hög ljudnivå när barnen äter.

Jag fick även chansen att träna på att leka styrda lekar med barnen. Jag tycker att det kan vara rätt svårt att få med sig barnen när man är ute och leker. Vissa barn är redan inne i en lek och vill inte vara med. Samtidigt är det ibland svårt att förklara reglerna i en lek vilket jag märkte när jag introducerade leken ”Rött ljus”. Leken går ut på att en person ställer sig mot ett träd eller en vägg med ryggen vänd mot de andra. Personen ska då räkna sakta till tre och ropa ”rött ljus!”. Under tiden som personen räknar ska de andra försöka ta sig till den som räknar och när det är rött ljus ska man stå blickstilla. Skulle personen vid väggen se att man rör sig får man gå tillbaka till start. Det som var svårt med den här leken var att vissa barn blev arga om de blev tagna för att de inte stod still. När vi sedan bytte så kändes det som att vissa barn ville ge igen för att de fått gå tillbaka under föregående runda. Samtidigt frågade barnen under andra dagar om vi kunde leka leken så det blev populärt trots att barnen var osams första gången.

Jag har även under veckan fått se hur jag inte vill vara som pedagog. Jag tycker att det är lättare att se beteenden och strategier som jag inte håller med om snarare än de som jag känner passar min pedagogroll. Dock har jag sett vissa strategier som jag tycker fungerar bättre än de strategier jag själv haft. Då försöker jag anamma nya strategier och göra dem till mina egna. Ett exempel på en strategi som jag ofta använder mig av är att undvika att använda fraser som ”spring inte”, oftast har jag sett att det får en direkt motsatt effekt och därför försöker jag säga att barnen ska gå. Jag använder gärna en viss betoning i det ord som jag vill att barnen ska uppmärksammas på och upprepar frasen om barnen ändå springer.

 

Vecka 3

Under den tredje veckan arbetade jag mycket med mitt material och samtalade med barnen om hur man kunde tolka korten. Bland figurerna finns det en häxa och i barnens sagor var häxan nästintill alltid ond och då valde jag medvetet att häxan skulle vara god i en av mina sagor. Jag förklarade att häxan kanske ser elak ut, men det betyder inte att hon alltid är det.

Vi diskuterade även hur vi kunde göra nya kort och vad det skulle vara för figurer på de korten. Barnen var intresserade av att göra kort med motiv från ”vår” tid. Barnen ville bland annat att vi skulle göra kort med en ficklampa, telefon, hus, häst och så vidare. Min handledare ville fortsätta arbeta vidare med mitt material och de kommer att vidareutveckla det och göra nya set.

Under min vfu period har jag fått ta väldigt mycket eget ansvar vilket jag känner har gjort mig tryggare i min pedagogroll. Jag har vid flera tillfällen haft hand om frukosten och suttit ensam med fem-sex barn vilket alltid har fungerat bra. På avdelningen har alla rum specifika namn så att barn vet vart de ska gå och de rum som finns är: ateljén, skogen, sinnesrummet, vilorummet, torget och hemmet. Det rum som kallas ateljén är mer som ett torg där det finns två bord där barnen kan välja diverse aktiviteter såsom byggmaterial, deg, papper och pennor samt pyssel. Stor del av dagen spenderas i ateljén och där blir det lätt stirrigt. Men jag har ändå valt att vara i ateljén för att utmana mig själv att skapa lugn och att vara närvarande. 

 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0